Känns som jag bara lever, som jag aldrig skrattar eller ler. Men är jag lycklig, har jag bara kanske glömt bort hur det är att vara lycklig eller hur det känns. För det mesta känner jag mig nere, som allt jag kollar på blir grått, det kan väl inte vara lycka? Jag arbetar, äter och sover, har inget socialt liv känns det som. Men jag hoppas att det vänder, eller att lyckan kommer till mig, vill bara inte känna såhär...