Varfor ar livet orattvist?

Har du nagonsin kant dig helt ensam och overgiven?

Du är omgiven av snalla manniskor som vill dig val och du gor ditt basta for att ingen ska se att du grater varje kvall, inga fragor, inga krav och ingen hjalp.

Har du nagonsin kannt en klump i magen som inte vill forsvinna?

Du vet att den inte kommer forsvinna av sig sjalv och du vet att du kan fa hjalp bara du sager till.

Varfor ber du inte om hjalp?

Har du nagonsin kant att ett ogonblick har gett dig svar pa allt utom det du redan vet men inte forstar?

Du vill sa garna hjalpa andra men glommer dig sjalv..

Har du nagonsin gratit sa mycket att tararna tar slut och att du just da inser att det inte hjalper och det du borde gjort ar forsent?

Allt ar jobbigt och du slutar andas.

Hjalper det?

Har du nagonsin verkligen velat nagon val men allt bara tolkas fel och blir det motsatta?

Har du nagonsin kant dig ledsen och vardelos?

Du vet allt du borde gora men skiter i.

Du vet allt du borde sagt men inte vagat..

Ar det ditt fel?

Varfor är livet orattvist?..

Hur är det egentligen?

Vad behöver man för att känna sig tillfredställd i livet.
Behöver vi vänner som är närmare än andra, eller klara vi oss själv.
Är verkligen allt så meningslöst utan att ha någon så nära inpå.
Behöver vi kvinnor en man i vårat liv för att vara fullständiga.
Vore inte allt så mycket lättare utan en massa bråk och svartsjukhet.
Utan någon som ställer en mot väggen varje gång man kommer hem från en kväll med vännerna på krogen.
Eller någon som slänger smuttsiga kläder runt om i boendet och stökar till rent allmänt.
Är det verkligen så underbart att varje dag känna att någon bryr sig om en.
Borde det inte vara skönt att vara helt för sig själv och slippa någon som blir sur för minsta lilla.
Eller lugnande att veta att det inte finns någon som kan såra en,inget som kan sänka en.

It's all about self discipline

image2

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0